| VARK information 15.6.2023: |
| Namn: |
Silvolan - Sillbölen kaivos |
| Typ: |
förvärvsplatser för råmaterial gruvor;
|
| Datering: |
historisk frihetstiden och gustavianska tiden 1771-1809;historisk autonomiska tiden 1809–1917;
|
| |
| En järnmalmsgruva från andra halvan av 1700-talet, vilken varit i drift ända till år 1866. I gruvområdet finns det flera olika brytningsområden och tolv schakt som fortfarande inte är igenfyllda. De största av dessa går ända ner till ett djup på cirka 50 meter. Utöver schakten finns det på platsen stenhögar som uppkommit vid brytningen. |
|
| Läs mera om objektet i fornlämningsregister |
| |
| GRUNDER FÖR VARK-URVALET |
| Tätt placerade och mångsidiga lämningar av en järngruva från den historiska tiden. |
| |
 Kulturhistoriskt värde: mycket betydelsefullt |
| Bedömningen grundar sig på hur väl objektet återspeglar företeelser, stadier och händelser i sin era. Bedömningen har baserats på forskningsdata om objektet eller de fenomen som det representerar.
|
|
| Forskningsmässigt värde: mycket stor potential |
| Objektets forskningsmässiga värde grundar sig på dess forskningspotential samt den information som redan erhållits från objektet och som fortfarande är tillgänglig.
|
|
| Allmänhet eller sällsynthet: allmän eller ganska sällsynt |
| Bedömningen av hur allmän eller sällsynt objekttypen är i området grundar sig på befintligt arkiv- och litteraturmaterial. |
|
| Arkeologisk diversitet: diversitet finns |
| Utvärderingen grundar sig på mängden observerbara fenomenen hos objektet eller dess långvariga historiska kontinuitet. |
|
| Omgivning och landskap: det finns främmande element eller skador i omgivning och landskap |
| Utvärderingen grundar sig på växelverkan mellan objektet och dess omgivning, dvs. på hur väl objektets omgivning stöder det arkeologiska objektets begriplighet. Betydelsen kan vara större om objektet ligger i en byggd miljö av riksintresse (RKY) eller i ett nationellt värdefullt landskap eller på ett vårdbiotopområde. |
|
| Bevarandegrad: väl bevarad |
| Utvärderingen grundar sig på hur objektets observerbara särdrag har bevarats. Även det arkeologiskt undersökta objektet kan bedömas som väl bevarat om det har återställts. |
|
|
|
|
| |
 |
| |
| |
