LAIHELA, ANNIKKALANMÄKI
Fornlämningsnummer 399 01 0136
Gk. 1244 03 POOLA
x = 6986171, y = 3244418, z = 35
Provundersökning av kokgropar och skärvstenshög från bronsålder
Umeå universitet, Institutionen för arkeologi och samiska studier.
Utgrävningsledare: FM Peter Holmblad
Undersökningen ingår i ett doktorandprojekt om tidig metallålder. Syftet med undersökningen var att erhålla jordprover för miljöarkeologiska analyser.
Annikkalanmäki ligger i Peltomaa by, ca 10 km sydsydväst om Laihela centrum och 700 meter söder om boplatsen och gravfältet i Alatalo (se Laihela Jätinhaudanmaa). Lokalen kännetecknas av 25 synliga kokgropar i en smal kanjonliknande dalgång med NV-SÖ orientering. Den 250 x 20-50 meter stora dalgången omges av brant stigande blockterräng på båda sidor. Dalgångens jämna botten består främst av finkorniga sediment. Kokgroparna är utbredda över hela dalgången. De framträder i regel som runda fördjupningar med 2 meters diameter och 0,5 meters djup. 1991 delundersöktes två kokgropar som gav kol-14 dateringar till 930-480 cal BC. Dessutom grävdes flera små provschakt runt kokgroparna. Dessa visade att det finns ett brunaktigt kulturlager över hela dalgången. Fynden bestod av keramikskärvor och kvartsavslag. Förutom kokgropar förekommer det ett antal vall- och högliknande formationer på lokalen.
Tre små provgropar grävdes 2006. Ett av provsticken grävdes vid krönet av en högformation som omgavs av flera kokgropar. Högens form är oregelbundet oval och måtten uppgår till 10 x 6 meter. Provgropen visade att det handlar om en skärvstenshög. Högens kulturlager var ca 60 cm tjockt med en fyllning av rödbrun grusig sand och skärvsten. Kulturlagret uppvisade en stratigrafi med flera sotlinser som indikerar att de omgivande kokgroparna har tömts och återanvänts upprepade gånger. I högens botten anträffades en överlagrad ursprunglig markyta med ett urlakningslager. Flera sådana skärvstenshögar förefaller ligga bland kokgroparna på Annikkalanmäki. Ytterligare öppnades ett litet schakt i den tidigare delundersökta och daterade kokgropen i södra kanten av skärvstenshögen. En provgrop öppnades även på en plan yta nära skärvstenshögen. Helt överraskande anträffades här en igenfylld kokgrop. Båda kokgroparna var ca en meter djupa räknat från omgivande markyta. Kokgroparna uppvisade en tjock fyllning av skärvsten med ett underliggande kollager. Vid en av kokgroparna påträffades ett fragment bränd lera och några bitar slagen kvarts och sandsten. Ett bränt benfragment påträffades i skärvstenshögen. Makrofossilsanalysen resulterade i endast ett förkolnat gräsfrö (Poaceae) från den igenfyllda kokgropen. I övrigt innehöll kokgroparna en påfallande stor mängd förkolnade växtskott och knoppar. Dalgången på Annikkalanmäki utgör en mycket intensivt eller långvarigt brukad aktivitetsplats från yngre bronsålder. Möjligen handlar det om en framställningsplats för sältran.
Ett annat fynd framkom vid sidan av grävningen. En närmare obestämd aktivitetsplats påträffades i den blockiga sluttningen i lokalens västra utkant. Fyndet var en ”keramikgömma” under överhänget till ett stort flyttblock. 18 keramikskärvor med krossmagring tillvaratogs på den vegetationsfria markytan.
Fynd: NM 36009: 1-6
Datering: yngre bronsålder. Träkol från kokgropar: Su-2430 2630±60, Su-2431 2500±40.
Det undersökta områdets storlek: 1,25 m²
Forskningsomkostnader: Umeå universitet och olika stipendiefonder
Forskningsrapport: P. Holmblad. Arkeologisk provundersökning av kokgropar och skärvstenshög från bronsålder. Laihela 136, Annikkalanmäki, Laihela kommun, Österbotten, Finland 2006. UMARK. Arkeologiska rapporter från Umeå universitet.
Publikation: Holmblad Peter 2007. Tidig metallålder i Österbotten – Preliminära arkeologiska och miljöarkeologiska resultat från Malax och Laihela. IV Mittnordiska arkeologidagar, Saarijärvi 14-16 juni 2007. Keski-Suomi 20. Keski-Suomen museoyhdistys.
|
takaisin
Kuvaus