VARK information 15.6.2023: |
Namn: |
Hautakangas |
Typ: |
stenkonstruktioner jättekyrkor;
|
Datering: |
stenålder neolitisk;
|
|
Jättekyrkan från neolitikum (20 x 30 m) har ett typiskt läge för en jättekyrka vid ett brant stup på en stenig mineraljordsholme i en myr. Jättekyrkornas vallar utgörs av stora stenblock och mindre stenar som röjts från dess mitt. Objektets placering illustrerar fint placeringen under bosättningstiden i närheten av vattnet. |
|
Läs mera om objektet i fornlämningsregister |
|
GRUNDER FÖR VARK-URVALET |
De jättekyrkor som är karakteristiska för neolitikum i Österbotten förekommer tillsammans med objekten med boplatsgropar från samma tid. Objektet hör till den helhet som går under namnet Boplatsgroparna i Miekkahaara. |
|
Kulturhistoriskt värde: rätt betydelsefullt |
Bedömningen grundar sig på hur väl objektet återspeglar företeelser, stadier och händelser i sin era. Bedömningen har baserats på forskningsdata om objektet eller de fenomen som det representerar.
|
|
Forskningsmässigt värde: mycket stor potential |
Objektets forskningsmässiga värde grundar sig på dess forskningspotential samt den information som redan erhållits från objektet och som fortfarande är tillgänglig.
|
|
Allmänhet eller sällsynthet: allmän eller ganska sällsynt |
Bedömningen av hur allmän eller sällsynt objekttypen är i området grundar sig på befintligt arkiv- och litteraturmaterial. |
|
Arkeologisk diversitet: diversiteten är knapp |
Utvärderingen grundar sig på mängden observerbara fenomenen hos objektet eller dess långvariga historiska kontinuitet. |
|
Omgivning och landskap: omgivning och landskap innehåller element som stöder objektets begriplighet |
Utvärderingen grundar sig på växelverkan mellan objektet och dess omgivning, dvs. på hur väl objektets omgivning stöder det arkeologiska objektets begriplighet. Betydelsen kan vara större om objektet ligger i en byggd miljö av riksintresse (RKY) eller i ett nationellt värdefullt landskap eller på ett vårdbiotopområde. |
|
Bevarandegrad: väl bevarad |
Utvärderingen grundar sig på hur objektets observerbara särdrag har bevarats. Även det arkeologiskt undersökta objektet kan bedömas som väl bevarat om det har återställts. |
|
|
|
|
|
|
|
|